ProZ.com translation contests »
32nd Translation Contest: "Movie night" » English to Swedish » Entry by Tony Larsson


Source text in English

Translation by Tony Larsson (#36772) — Winner

To say that I was compelled by Parasite from start to finish is an understatement; its filming style with tracking shots are enthralling. Having watched several Korean films during the London Korean Film Festival, I was familiar with the usual genres employed in such films but Parasite seemed to defy them all! Parasite is comedic, in a quirky way, it is also a thriller, straddles class divisions and also depicts a family tale amongst other genres and is therefore likely to appeal to all ages.

Parasite truly deserves to be watched in a cinema to appreciate its nuances and the stylish cinematography. As a summary, to avoid spoilers, Parasite tells the tale of the interaction between the Park family and the Kim’s, an unemployed family, whose contrasting worlds collide with long lasting consequences.

[...]Bong Joon-Ho manages to pique the audience’s interest with brightly lit shots coupled with the effective use of indoor space, and it is surprising to realise, after the film’s 2 hour 12 minute length, that most of the scenes occur within the Park family’s home. The mundane elements of domesticity are displayed with an intriguing perspective showcasing Bong Joon-Ho’s flair. It is a slow burner but you will revel in its beauty and ingenuity as Parasite convinces that it operates solely on one level but it is in fact multi-layered and depicts social realism with empathy and pathos.

The cast are beguiling to watch, every facial movement and action is accentuated, even the mere act of walking up or down stairs can convey hidden meaning, which the camera fragments. Levels of unease are also created by virtue of that effective use of space with unusual camera angles and dramatic weather conditions ratcheting up that sensation. There is a surreal nature to Parasite, which its score emphasises, and furthermore the film adopts elements of the absurd devised in such an ingenious way which is truly cinematic magic. Parasite’s apparent eeriness will certainly keep you riveted and would not feel alien to the Twilight Zone school of filmmaking.

The actors are very impressive and add breadth to their roles creating relatability whilst seeming effortlessly cool. When Ki-Woo and Ki-Jeong Kim were working within the Park family home as private tutors they certainly epitomised this level of nonchalant, understated authority creating an aura of mysticism with the unspoken, almost mythical, tutoring techniques employed. Quite simply, the actors Park So-Dam and Choi Woo-Sik, as Ki-Woo and Ki-Jeong, are compelling to watch in the different directions that Parasite follows and they carry these performances seamlessly thereby inviting the audience to be on their side.

[...]Parasite is a remarkable piece of extremely skilful filmmaking, it is simply a must see film, and so I am looking forward to re-watching the film on its UK general release date.
Att säga att jag var fullständigt uppslukad av Parasite från början till slut är en underdrift; dess berättarstil, med tagningar som följer nära inpå, fängslar. Efter att ha bevistat flera koreanska filmer under London Korean Film Festival, kände jag mig förtrogen med de genrer som vanligen används i sådana filmer, men Parasite verkade bryta mot dem alla! Parasite är humoristisk på ett säreget sätt, det är även en thriller som överbryggar samhällsklasser och utforskar en familjehistoria, bland andra teman, och kan förväntas tilltala en bred publik i alla åldersgrupper.

Parasite förtjänar att ses på bioduken, det är där du kan njuta av dess nyanser och stilfulla filmkonst. Kort sagt, för att undvika spoilers, berättar Parasite historien om samspelet mellan familjen Park och familjen Kim – en arbetslös familj, vars kontrasterande världar kolliderar med långvariga konsekvenser.

[...] Bong Joon-Ho lyckas väcka publikens intresse med ljusstarka tagningar tillsammans med en effektiv användning av inomhusmiljöer. Efter 2 timmar och 12 minuter kommer det som en överraskning när man inser att de flesta scenerna utspelar sig i familjen Parks hem. De vardagliga aspekterna av hemlivet visas ur ett fascinerande perspektiv där Bong Joon-Hos skicklighet kommer till sin fulla rätt. Det är en lågmäld film som inte omedelbart tänder gnistan, utan snarare tar sig tid att utvecklas. Dess skönhet och uppfinningsrikedom avslöjas gradvis, med flera lager av berättande som effektivt skildrar sociala realiteter med empati och patos.

Rollbesättningen är förtrollande att följa; varje ansiktsuttryck och handling är förstärkt och betonad, till och med något så enkelt som att gå upp eller ner för trappor kan förmedla subtila budskap som kameran fångar i detalj. Obehagskänslor skapas genom den effektiva användningen av utrymmet, med ovanliga kameravinklar och dramatiska väderförhållanden som ytterligare spär på stämningen. Parasite har en overklig och drömlik kvalitet som förstärks av musiken. Dessutom använder filmen absurda element på ett så genialt sätt att resultatet är ren filmisk magi. Parasites otäcka stämning kommer definitivt att nagla fast dig och skulle inte kännas främmande för filmskapare från Twilight Zone-genren.

Skådespelarna är väldigt imponerande och ger sina roller djup och bredd, samtidigt som de framstår som avslappnade. När Ki-Woo och Ki-Jeong Kim arbetade som privatlärare i familjen Parks hem, personifierade de verkligen denna nivå av oberörd, diskret auktoritet och skapade en aura av mystik med sina outtalade, nästan mytiska, undervisningsmetoder. Park So-Dam och Choi Woo-Sik, som Ki-Woo och Ki-Jeong, är helt enkelt fascinerande att följa genom de olika riktningar Parasites tar. Deras sömlöst levererade prestationer lockar över publikens sympatier till deras sida.

[...] Parasite är ett enastående exempel på extremt skickligt filmskapande; det är enkelt uttryckt en film som bara måste upplevas. Därför ser jag fram emot att se den igen när den har premiär i Storbritannien."


Discuss this entry